Immateriellt kulturarv

Det finns kulturarv som det inte går att ta på – så kallat immateriellt kulturarv, kulturarv som berättar om hur man gör.

På arbetslivsmuseerna finns massor av immateriellt kulturarv! Hur startar man en tändkulemotor? Hur sköter man en ångpanna? …och så vidare och så vidare.
Arbetslivsmuseernas mängder av immateriella kulturarvsskatter bör både uppmärksammas och dokumenteras så att det sparas för framtiden. Var med och berätta du också!

Frövifors Pappersbruksmuseum

 

 

 

 

 

Frövifors Pappersbruksmuseum. Foto: Nicklas Tolonen

Det finns en förteckning över immateriellt kulturarv som alla kan vara med och bidra till. Förteckningen finns på Institutet för språk och folkminnens hemsida www.sprakochfolkminnen.se. Där finns också information om hur man gör.

Institutet för språk och folkminnen är samordnande myndighet som har i uppdrag att utveckla arbetet med Unescos konvention om det immateriella kulturarvet i Sverige.

Om immateriellt kulturarv
Begreppet immateriellt kulturarv uppstod på 1990-talet och fokuserar i huvudsak på icke-materiella aspekter av kulturen. 2001 genomförde Unesco en undersökning bland stater och olika icke-statliga organisationer för att försöka enas om en definition och en konvention.
2003 instiftade Unesco Konventionen för skydd av det immateriella kulturarvet Tanken bakom konventionen är att bevara icke-materiella kulturella komponenter så som muntlig tradition (även språk och uttryck), performancekonst (traditionell musik, dans och teater), sociala seder (även ritualer och festseder), kunskap om naturen och universum (även seder som sammanhänger med detta) och traditionellt hantverk.

Konventionen säger:
Immateriella kulturarv är sedvänjor, framställningar, uttryck, kunskaper och färdigheter – liksom tillhörande verktyg, föremål, artefakter och kulturella platser – som samhällen, grupper och i vissa fall enskilda personer erkänner som utgörande del av sitt kulturarv.
Unescos konvention, antogs vid generalkonferens 2003 och som trädde i kraft 2006. Ratificerades av Sverige 2011.

Det immateriella kulturarv, som överförts från generation till generation, återskapas ständigt av samhällen och grupper som svar på deras omgivning, deras samspel med naturen och deras historia, och ger dem en känsla av identitet och kontinuitet, vilket främjar respekt för kulturell mångfald och mänsklig kreativitet. Vid tillämpningen av denna konvention, kommer man att överväga endast sådana immateriella kulturarv som är förenliga med gällande internationella mänskliga rättigheter, liksom med kraven på ömsesidig respekt mellan samhällen, grupper och individer och en hållbar utveckling.

Konventionens syfte är att trygga berörda samhällens, gruppers och enskilda personers immateriella kulturarv respekteras. Öka kunskapen på det lokala, det nationella och det internationella planet om immateriella kulturarvs betydelse.
Främja internationellt samarbete och bistånd.

Nationella förteckningar
Enligt konventionstexten ska Sverige upprätta en eller flera förteckningar över levande kulturarv.

Tips på länkar
www.sprakochfolkminnen.se
www.unesco.org